När förhistoria möter framtidens filmskapande

Struggle for Life utspelar sig för 40 000 år sedan och skildrar en ny berättelse om tidiga mänskliga möten. Vilka innovativa berättartekniker eller visuella grepp använder ni för att väcka denna förhistoriska värld till liv?

– I den smala genren förhistoriska draman återfinns ofta en naturromantik, stora vida bilder och dramatiska landskap, människor som anses primitiva, mordlystna och tystlåtna. I vår film är vi nära karaktärerna och är med dem i det lilla snarare än det stora öppna. Vi ser dramat mer som ett kammarspel som utspelar sig till stor del i en grotta där våra karaktärer är intelligenta, känslosamma språkande människor. De är inga mytiska varelser, utan människor av kött och blod – med kärlek, rädsla och drömmar, precis som vi.

Att återskapa livet för både sapiens och neandertalare kräver noggrann research och kreativt genomförande. Hur kombinerar ni historisk korrekthet med moderna filmtekniker för att göra berättelsen både autentisk och engagerande?

– Våra efterforskningar har pågått i sex år, där vi har samlat kunskap från flera vetenskapliga fält – från antropologi och lingvistik till forskning om neandertalare och människans evolution. Detta har format allt från handlingen till språken i filmen och gett oss en grund av autenticitet att bygga på. Men vi har också låtit modern filmteknik förstärka upplevelsen: genom virtuell produktion som återskapar miljöer som är svåra för oss att besöka i verkligheten lyckas vi skapa en helgjuten värld i studio. En stor del av filmen utspelar sig i en grotta, en miljö som ofta är svårtillgänglig. Det finns många gruvor, men större naturliga grottor är svåra att finna i Sverige. Dessutom är det inte en ideal inspelningsplats, både för team och utrustning. Genom att bygga vår grotta mot en LED-vägg med fysisk scenografi kan vi få en säker kontrollerad miljö samt minska på transport-utsläpp i vår produktion och därmed ha en mer hållbar inspelning. En stor fördel med att använda sig av virtuell produktion är också att man kan “modda” sin miljö, tex en grottvägg kan få ett vackert ljusinsläpp eller man kan skapa en avgrundsdjup ravin som matchar de fysiska elementen i rummet. Ens fantasi och upplösningen på LED-skärmen är det enda som sätter gränserna. 

– Filmens kärna har alltid varit densamma – mellanmänskliga möten tvingar oss antingen att växa eller fastna i våra rädslor och förgås. I en värld där överlevnad är allt, där samhällsstrukturer ännu inte finns, utforskar vi vad det egentligen innebär att vara människa. Och kanske, genom att se vår historia, kan vi förstå oss själva lite bättre och vara stolta över våra förfäders och förmödrars resa.

Filmskapande utvecklas ständigt med nya tekniker och berättarsätt. Vilka tips har ni till filmkreatörer som vill vara innovativa och nyskapande år 2025?

– Många filmskapare kan känna en viss rädsla inför ny teknik som ännu inte är en branschstandard, som virtuell produktion. Vårt tips är att våga utforska! Testa, experimentera och se hur tekniken kan tjäna berättelsen. En film är inte bara ett färdigt resultat för en publik att uppleva – den är också en process där vi som filmskapare utvecklas.

– Att lära sig ny teknik är en investering, både för dig själv och ditt team. Ta chansen att samarbeta med tekniska experter och utmana dina egna arbetssätt. Det handlar inte om att ersätta traditionella metoder, utan om att expandera verktygslådan. De som vågar vara nyfikna idag, skapar morgondagens filmspråk.