Långfilmsdebuten LAURA får grönt ljus

Hur föddes idén till projektet och vad gjorde att ni föll för just den här berättelsen?
Fanny: När jag var 19 var jag ute i världen och backpackade med en vän och couchsurfade hemma hos en massa härliga människor. En morgon vaknade min vän upp naken bredvid en annan couchsurfer och hade uppenbart haft sex - men mindes ingenting från natten de tillbringat tillsammans. När hennes pojkvän kom på besök under resan, berättade hon för honom om sin otrohet och gjorde allt hon kunde för att reparera skadan. Det var inte förrän långt senare som hon började öppna upp för tanken på att detta kan ha varit en våldtäkt. Då berättade hon också för mig att där och då, kändes det lättare att se sig själv som någon som gjort ett dåligt val på fyllan, än att se sig själv som ett offer. Det fick mig att bli sugen på att göra en roadmovie om denna händelse - både för att det är intressant och smärtsamt att det inte finns några enkla svar, och för att jag såg potential att kunna berätta en större historia om intimitet, samtycke och identitet.

Marie: Jag kom i kontakt med Fanny och hennes manus med arbetstiteln LAURA i september 2021. Mitt intresse för filmen blev ögonblickligt. För mig som producent berodde det på filmens starka ”raison d’être” - det viktigaste skälet eller syftet med filmens existens. I LAURA ser jag en film som på ett skickligt sätt tar sig an aktuella frågor om identitet och kvinnlighet, att vara objekt eller subjekt i sitt eget liv och var gränserna för sexualitet och samtycke går. Genom en ung kvinnas medvetande äntrar vi ett händelseförlopp där vi som publik inte vet mer än Laura, där gråzonerna skapar spänning och där insikten om vad som hände tillåts fortsätta in i ett samtal långt efter att eftertexterna rullat ut. Berättelsen i LAURA väckte stor igenkänning hos mig, och samtidigt som filmen axlar stora samtida frågor har Fanny lyckats skriva en berättelse fylld av styrka och liv, frihet och systerskap, som lämnade mig med hopp och glädje. LAURA är en film som jag inte har sett tidigare och som jag längtar efter att se.

Vad har ni som kreatörer och producenter för bakgrund?
Fanny: Jag kommer från en familj där ingen av mina föräldrar jobbat i filmbranschen, men där min pappa är filmentusiast som brukade göra hobbyfilmer med mig och min bror när vi var små. Filmmediet har alltid funnits som ett lekfullt verktyg för att berätta historier och utforska teman som intresserat mig. Jag utbildade mig först till medieproducent vid Linköpings universitet, och frilansade sedan en del i Stockholm innan jag kom in på regilinjen på Den Norske Filmskolen. Jag tog examen i 2018 och har sedan dess regisserat ett par tv-serier, samtidigt som jag utvecklat LAURA.

Marie: Jag började som klippare för många år sedan men gick över till att producera omkring 2008. Det var en pusselbit som föll på plats för mig, att klippa och producera har många likheter. För mig handlar det om att kunna visualisera något som ännu inte finns och att veta hur man tar sig dit. Det handlar om tempo och kreativitet, att veta när man ska gasa eller bromsa, att ta in alla aspekter och omvandla dem till en strategi som tar dig i mål.

Vad har varit de största lärdomarna under arbetsprocessen hittills?
Fanny: Det absolut svåraste för mig har varit att hitta balansen i manuset mellan mörker och ljus. Det är en tung tematik, och jag vill verkligen att filmen ska kännas levande och härlig och appellera till unga vuxna. För mig har kärnan hela tiden varit att följa hur Laura växer sig starkare, i det hon försöker ta tillbaka kontrollen över sin sexualitet och autonomi. Det har varit en utmaning att hålla fast vid den visionen, då vissa finansiärer och läsare har velat göra filmen till en mer typisk/konventionell våldtäktshistoria.

Om det finns, beskriv en utmaning för projektet som ni har överkommit under processen?
Marie: För mig som producent var det en lockande utmaning med en så rik och modig långfilmsdebut med inspelning i fyra olika länder och på tåg däremellan. Det handlade både om att få tillstånd att filma på centrala platser i Europa men också om att få ihop tillräckligt med finansiering. I och med att det är en debut så finns det i princip ett maxtak kring vad man kan vänta sig i finansiering. Efter ett år var vi på god väg, men så kom lågkonjunkturen där den svenska kronan störtdök samtidigt som inflationen rusade i Europa. Plötsligt var våra svenska pengar inte värda lika mycket längre och majoriteten av inspelningen låg dessutom i det land som låg på tredje plats över högst inflation i Europa. Det var motigt. Men med gemensamma krafter, nya ansökningar och finansiärer (bland annat Film & TV Lindholmen) och samarbetspartners som verkligen backat oss tog vi oss igenom det. Idag får jag nästan nypa mig i armen att allt är klart. Att vi har ett så grymt team, alla locations och all cast på plats med inspelning i fyra länder, finansiering från ytterligare tre och en finansplan med sex olika valutor!

Hur ser arbetet ut den kommande tiden?
Marie: Nu är det fullt ös i förproduktion inför inspelning som startar i slutet av juni. Fanny fokuserar på att repa med skådespelarna i Göteborg parallellt med att förberedelserna pågår för fullt i de fyra olika länderna där vårt produktionskontor fungerar som central hub för koordinering av alla aktiviteter. Vi kommer även repa intimitetsscener i samarbete med intimitetskoordinator. Jag som producent arbetar med att få alla avtal på plats, samproduktionsavtal, distributionsavtal, production service agreements och så vidare.

När är målet att filmen ska möta sin publik?
Marie: Filmen är tänkt att möta sin publik 2024. Distributör i Norden är Scandinavian Film Distribution.

Hur arbetar ni som bolag, har ni flera projekt igång samtidigt och vad är målet/visionen med bolaget långsiktigt?
Marie: Just nu arbetar jag med tre svenska långfilmer i olika stadier. Utöver LAURA så utvecklar jag Mikael Bundsens långfilmsdebut med arbetsnamnet Reglerna och Katja Wiks andra långfilm med arbetsnamnet The Narcissist. Vi är också involverade i flera internationella samproduktioner. Målet är att bygga långsiktiga samarbeten, såväl med våra svenska regissörer som de regissörer och bolag vi samarbetar med i utlandet. Ju fler gemensamma erfarenheter man gör och ju tryggare man blir i samarbetet, desto roligare har man. Min erfarenhet är att det är bästa tänkbara grund för både kreativitet och ekonomi.