Hoppa till huvudinnehåll
conference lunch move company map contacts lindholmen travel info

Prix Europa: Nordiska vinnare

Jurymedlemmarna Erna Kettler och Stephen Uhlander från Trapped respekive Nobel med sina prisstatyetter.
Jurymedlemmarna Erna Kettler och Stephen Uhlander från Trapped respekive Nobel med sina prisstatyetter.
Prisutdelningen i klassen TV Fiction vid Prix Europas gala i Berlin på fredagskvällen den 21 oktober blev en nordisk affär, trots att de svenska bidragen fick åka hem utan den lilla tjurstatyetten.

Det blev – som väntat – det spännande norska krigsdramat Nobel som tog hem priset för bästa tv-film eller miniserie, alltså den kategori där Hashtag och det andra svenska bidraget, Det mest förbjudna, tävlade. Serien skildrar vad som händer när krigets konsekvenser följer med soldaterna hem till Norge från utrikestjänstgöringen i Afghanistan. Aksel Hennie spelar huvudrollen som soldaten Erling och hans fru som har en hög position inom norska utrikesdepartementet, spelas av Tuva Novotny.

I kategorin för längre serier vann isländska serien Trapped (Ofærd) som precis har visats på SVT med den svenska titeln Fångade. Polischefen Andri, suveränt spelad av Ólafur Darri Ólafsson, försöker lösa ett styckmord i en liten kuststad på Island där en snöstorm skurit av alla förbindelser och lämnat befolkningen instängd med en mördare på fri fot.

Även bland andrapristagarna fanns serier som framstått som juryns favoriter under veckan: den franska tv-filmen Don’t Leave Me (Ne m’abandonne pas) respektive den belgiska serien Public Enemy (Ennemi public). Det svenska bidraget Det mest förbjudna, miniserien om författaren Kerstin Thorvall, knep en av tredjeplatserna i sin kategori tillsammans med tyska German History X: NSU – The Perpetrators (Mitten in Deutschland: NSU – Die Täter) och nederländska Heart of a Fighter (Vechtershart). I den andra kategorin kom finska Hooked (Koukussa), brittiska Sherlock: The Abominable Bride och spanska Merlin (Merlí) på delad tredjeplats.

Så här med en dryg veckas distans till Prix Europa-veckan i Berlin saknar jag verkligen diskussionen i jurygruppen. Det var ett unikt sammanhang som jag aldrig varit i förut. Perspektiven på det vi såg gick ibland diametralt isär. Eftersom det alltid satt en person i rummet som var djupt involverad i produktionen vid diskuterade, blev det en konstruktiv och extra intressant diskussion där alla tvingades tydliggöra sina argument och motiv.

Frågan om vilket Europa som avspeglades i de 25 tv-produktionerna är intressant. Det var inte bara Hashtag med sin berättelse om mobbing i sociala medier som knöt an till aktuella samhällsfrågor. Här fanns allt från historier om kvinnans frigörelse och den ekonomiska krisens effekter till högerextremt våld i spåren efter murens fall och hur Mellanösterns konflikter påverkar människor på vår kontinent.

Personligen tyckte jag det var särskilt uppfriskande med ett av de två bidragen i genren fantasy: dystopin Trepalium från Frankrike. Det känns viktigt att framtida revolutionärer i en kraschad civilisation inte enbart pratar amerikansk engelska.

Vi fick se ett Europa befolkat av i huvudsak vita medelklasspersoner. Endast fyra av 25 serier hade människor med utomeuropeiskt ursprung i stora roller, där Hashtag var en. Två av de fyra placerade sig högt i resultatlistan, nämligen franska Don’t Leave Me och nederländska Heart of a Fighter. Förutom att det var välgjorda produktioner skulle det kunna tolkas som en längtan efter historier med en mer mångfasetterad cast.

En sak som ofta kom upp var hur de manliga respektive kvinnliga rollfigurerna skildrades. Det var tydligt att där vissa såg stereotyper reagerade andra inte alls. Frågan jag ställer mig – och som jag inte har något svar på – är om det delvis kan förklaras med att förväntningar på män och kvinnor ser olika ut i olika länder, och att det som uppfattas som stereotypt av någon helt enkelt är en del av vardagen för någon annan.

Tydligt är dock att tv-drama har allt att vinna på att försöka skildra så komplexa människor som möjligt, av bägge könen. Andri i Trapped/Fångade tillhör den allra vanligaste kategorin huvudpersoner i startfältet: krimlösande man med trassligt privatliv. Men så som Ólafur Darri Ólafsson gestaltar honom förefaller han ha många fler nyanser än andra manliga kommissarier. Jämställdhet i film och tv handlar inte bara om kvinnobilder utan även om bilden av mannen.

Att den svenska serien Det mest förbjudna kom på delad tredjeplats visar också på betydelsen av komplexa kvinnoroller. Berättelsen om hur författaren Kerstin Thorvall kämpar för att balansera begäret att skriva med plikten att passa in i hustru- och kvinnorollen, slog an hos juryn. ”Det här är historien om min mormor”, utbrast en manlig jurymedlem från Belgien.

Jag tar ovanstående exempel som ett tecken på att jämställdhet vad gäller vem som avporträtteras inom film och tv inte bara är en demokratisk nödvändighet. Här finns också, naturligtvis, en gyllene chans att nå en bredare publik.

Marit Kapla

 

Nedan: Lovisa Löwhagen (t v) och Jessika Jankert, manusförfattare till Hashtag, samt Peter Zell, projektledare vid SVT Drama, vid Prix Europa-galan i Berlin. Bakom dem sitter Åsa Lantz (t v), manusförfattare till Det mest förbjudna, samt Annette Hess, manusförfattare till den tyska serien Ku'damm 56 – Rebel With a Cause som tävlade i år, samt även till populära serien Weissensee.

img_2241.jpg

Nedan: Ett klipp visas vid Prix Europa-galan i Berlin av den vinnande serien Trapped (Ofærd) från Island med Ólafur Darri Ólafsson i huvudrollen.

img_2251.jpg